A stahr

Dom här senaste veckorna har varit helt sjuka. Helt konstiga. Och några av dom, helt perfekta. Jag känner mig så lättad över att livet äntligen börjar komma på rätt spår igen och det känns konstigt att säga att jag mår bra. Men det gör jag. Just nu mår jag alldeles utmärkt. Gårdagen var den bästa måndag man kan tänka sig. Jag lovar. Gick upp vid nio. duschade. blev inte ens arg över att det regnade. handlade. fick underbart besök. lagade mat. kollade film. gick ut barfota i regnet och hoppade i vattenpölar. kände mig som 5 igen, men ack vilken skön känsla. bakade kakor. somnade på det bästa sätt som finns. Detta var igår, en Måndag. Just nu halvligger jag i sängen, hyfsat pigg och väldigt nöjd med dagen. Vaknade vid tre imorse. inatt. Sovit 3-4 timmar. Trött är nog bara förnamnet på det jag var, men det känndes ändå så bra, trots det eländiga mörker utanför fönstret. Inte var det många ute och gick den tiden, inte.. Idag jobbade jag min första dag på det nya jobbet. Ännu en lättnad, jag hann inte ens bli arbetslös. Är så glad och allt känns så bra. Lagom många timmar, som visserligen gick väldigt fort. 5-9 och sedan åt jag min tredje frukost denna morgon, på bästase SUB. Sen fick jag till och med sitta och vänta på att affärerna skulle öppna. På väg till tåget sen tänkte jag på människorna som stod vid övergångsstället.. Får man sämre reaktionsförmåga när det närmar sig hösten, eller är folk bara trötta kl elva en tisdag? För det tog bra många sekunder innan ens någon orkade reagera på att gubben slog om till grönt.