De var min anlednig..
Idag vaknade jag av att solen lyste in genom fönstret, å så glad jag blev:) På vägen hem sen satt jag å tänkte på alla mina såkallade vårtecken.. Solen har kommit fram, äntligen. (Det blåser, men skit samma.) Det är tomt med snö på båda körfälten nu på E4n och tillochmed så att asfalten va helt torr på vissa ställen:) OCH jag har tillochmed tagit av mina tjocka tumvantar när jag kör bil, för att ratten är varm:) Kan det bli bättre, ja det kan det, all snö kan ju försvinna! Hörde dock på radion att de skulle snöa idag, i vissa delar av Sverige, men himlen var alldeles ljusblå, precis som en sommardag:D Haha, detta bådar gott! Kom och tänka på alla mina hundar sen, Alfred, Arne och Rudolf, mina underbara, fina! Fan vad jag saknar dom just nu, för det va precis denna tidpunkt förra året, när solen kommit fram, trots att det fortfarande va snö och kallt ute, jag hade en anledninig att gå ut varje dag! De tre, var min anledning att gå upp på morgonen och de var dem som gjorde allt för mig, bara genom att titta på mig! Detta var ungefär ett år sedan nu, jag var arbetslös, mådde skit pågrund av det, men ändå blev vardagen något så bra bara för att jag hade en timme om dagen med dom, mina hundar! Jag tänker på dom nästan varje dag, speciellt nu när det är snö ute, men värre blir det nog när snön smälter och jag går samma runda på stranden som vi alltid gick..
Ingenting plus ingenting blir nånting.
