Frusna timmar i väntan på liv..
Var tog alla vårkänslor vägen? Jag sitter på jobbet med mina tjockaste tumvantar på mig.. Morgonen började inte bra alls..fick redan på att my boss hade åkt in till akademiska inatt, ev något med hjärtat.. fan va jobbigt det var att få reda på något sådant! Nu sitter jag otåligt och väntar på att de ska ringa och säga hur det har gått..Usch jag är rädd!Jag har i princip suttit hela dagen och väntat på att telefonen ska ge ifrån sig ett livstecken, det har varit en hemsk dag!
Han måste akutopereras!! Dåligt blodflöde på halva sidan av kroppen, risk för blodproppar i halsen! :|
Jag har suttit och lyssnat på människor som skrattat och varit glada och det ända jag har velat göra är att skrika "SLUTA SKRATTA FÖR I HELVETE, IDAG ÄR EN DAG DÅ INGET ÄR ROLIGT!" men det gjorde jag såklart inte.. Jag hoppas på positiva tankar framåt kvällen och att allt går bra!
Jag känner mig helt tom och undrar nu varför man egentligen klagar på småsaker..som att det regnar ute eller att man åkt på en liten förkylning! För när allt kommer omkring är det ända man vill, att överleva och att allt ska bli bra.
Det är bara att inse att man inte är odödlig..vad som helst kan hända, närsomhelst! Om 10 minuter, imorgon, om en vecka, om tre år..frågan är inte OM det händer utan när och hur! Hela livet man har byggt upp kan rasa samman på några sekunder, sen är allt plötsligt över, för vem kunde tro att det skulle bli såhär, igår?
Bianca lyste upp min dag något, men även hon hade råkat illa ut, igår. En hund hade bitit henne i ansiktet, men hon klarade sig fint, dock fick PA fingret sönderbitet när han skulle få bort hundFAN! Ägaren stod bara å kollade.. idiot! Varför ska allt hända nu?
I bilen på hemvägen var de i alla fall Lilla Al-Fadji på radion, och gästen vaaaaa Salem :) Då blev jag lite gladare!
