Låtsas inte.
Varför ska jag alltid vara den som planerar allting? Mest av allt just nu vill jag göra något spontant, bara sticka iväg nånstans i några dar..
Anledningen till att jag måste planera saker och ting är att jag alltid måste ha något att se fram emot, allt annat omkring blir så mkt enklare då om man har något bra att längta efter.. men samtidigt kan man inte hålla på att planera livet hela tiden, nu vill jag att någon ska komma och ringa på min dörr öch säga, -Nu har du 5 minuter på dig att packa, sen sticker vi på äventyr! Haha, jag kan leva länge på den drömmen..
Men fatta va skönt! Att bara dra iväg och bara ha KUL!! Jag är så förbannat less på att vardan är så jävla hopplöst tråkig, det ända jag behöver är ett oplanerat liv för en stund, MEN det ska hända saker hela tiden, för nu vill jag inte vara med längre..
Veckan har väl sett ut som alla andra i princip.. Shopping för att göra den tråkiga vardagen lite ljusare, jobbat, jobbat, jobbat. Lördagkvällen blev dock ljusast, hade en kanonkul kväll och slutet på subway var ändå bäst:)
Men vad gör man egentligen, jobbar, tvättar, städar, handlar, lagar mat, betalar räkningar, tänker på framtiden som antagligen kommer se likadan ut? Ska det vara såhär? Har jag fått min 30-års kris lite väl tidigt måntro?
Fan va löjlig jag är, nu går jag ut å gör snöänglar och låtsas att allt är bra!
