Jag kan inte.

Jag drömde nyss en mardröm. För mig var det i alla fall en mardröm. Allt tog slut, allt hopp, alla känslor, jag fick höra det själv. Det kom som ett slag i ansiktet, men ändå så verkligt. Kanske blir jag klokare nu? Kanske är det jag som måste göra slut på allt själv.. Det tar emot. Varje morgon jag vaknar känner jag bara lusten att göra det, men varje dag jag kommer hem är det en helt annan känsla. Jag kan inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0