Frustrerad och ledsen.

Igår kväll rasade en del av det som jag byggt upp.. Jag känner mig hjälplös men vill så gärna hjälpa. På vilket sätts om helst. En person som står mig nära har varit med om vidrigheter efter vidrigheter och jag bara sitter här och kan inte trösta. Jag mår så dåligt av att veta att du kämpar varje dag för att det ska glömmas, ta slut och bli bättre.. Inga ord jag säger hjälper, det vet jag, men ändå vill jag inte sluta prata. Jag vill prata för att få höra din röst. Din röst lugnar mig, men det är väl egentligen inte jag som behöver tröst.. Det betyder mkt för mig att du öppnat dig så, visat förtroende och att du bryr dig så mkt om mig. Jag blir glad när du berättar saker för mig. Jag vill att du ska veta att jag inte försvinner nånstans. Jag vill göra dig glad igen, jag vill hjälpa dig med att bara finnas för dig, lyssna, hålla om. Jag vill så mycket mer. Ingen annan förtjänar mer lycka än du. Du är den starkaste människa jag vet ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0