De som alltid gjorde min dag..
''Kom och tänka på alla mina hundar sen, Alfred, Arne och Rudolf, mina underbara, fina! Fan vad jag saknar dom just nu, för det va precis denna tidpunkt förra året, när solen kommit fram, trots att det fortfarande va snö och kallt ute, jag hade en anledninig att gå ut varje dag! De tre, var min anledning att gå upp på morgonen och de var dem som gjorde allt för mig, bara genom att titta på mig! Detta var ungefär ett år sedan nu, jag var arbetslös, mådde skit pågrund av det, men ändå blev vardagen något så bra bara för att jag hade en timme om dagen med dom, mina hundar! Jag tänker på dom nästan varje dag, speciellt nu när det är snö ute, men värre blir det nog när snön smälter och jag går samma runda på stranden som vi alltid gick..'' Detta är skrivet 2010-02-11, alltså nästan precis ett år sedan.. vilket innebär att det är två år sedan nu jag hade det dära som bara dom kunde ge mig.. Men nu ska jag berätta en sak...
Igår när jag var på väg ner till stan för att fika med Veronica, så möter jag en tjej och två hundar som liknar två av mina tre.. Så jag blir tvungen att fråga, knappt behövligt för Rudolf kände igen mig på en ggn, han hoppar bara när han känner igen någon.. Två år har gått och han saknar mig än. Älskade lilla Alfred blev också så himla glad, min underbara. Han har alltid förmågan att se så liten och hjälplös ut, vilket han iochförsig är. Jag blev så lycklig av att få krama dessa varelser igen, efter två hela år.. Arne däremot hade flyttat pga att Andreas började bli allergisk. Snart skulle nog även Rudolf flytta.. Denna ggn kommer det inte ta två år till nästa ggn..
